Klimakteriet på jobbet: så stöttar arbetsgivare och chefer

Klimakteriet är inte en sjukdom utan en naturlig fas i livet. För många medarbetare går den att hantera utan särskilt stöd. Men för en del påverkar besvären sömn, koncentration, energi och välmående så mycket att arbetet blir svårare – och utan stöd riskerar organisationen att tappa erfarna medarbetare.

Den internationella standarden ISO 45010:2026 ger arbetsgivare vägledning om menstruation och klimakteriet på arbetsplatsen. Den här guiden sammanfattar vad det innebär i praktiken för chefer, HR och arbetsmiljöansvariga.

Vad är klimakteriet?

Klimakteriet är hela övergångsperioden kring den sista menstruationen. Själva sista mensen kallas menopaus och fastställs i efterhand, efter tolv månader utan mens. Den inträffar oftast mellan 45 och 55 års ålder, men kan komma tidigare – till exempel efter vissa behandlingar eller operationer. Enligt ISO 45010 får ungefär 3–4 av 100 kvinnor klimakteriet före 40 års ålder.

Förändringen sker gradvis. Under perimenopausen (förklimakteriet), som kan börja flera år före den sista menstruationen, varierar hormonnivåerna och besvären kan komma och gå. ISO 45010 beskriver att perimenopausala besvär kan börja omkring 4–8 år före menopaus och fortsätta en tid efteråt, även om de ofta avtar.

Klimakteriet berör också transpersoner och icke-binära personer. Standarden använder därför ett inkluderande språk, och det är klokt att göra detsamma i policyer och kommunikation.

Vanliga klimakteriebesvär som kan påverka arbetet

Upplevelsen är olika för alla. Många har milda eller inga besvär, medan ungefär en fjärdedel till en tredjedel får besvär som påverkar vardagen kraftigt. Exempel på besvär som kan märkas på jobbet:

• sömnproblem och trötthet
• värmevallningar och nattliga svettningar
• svårt att koncentrera sig, minnas eller hitta ord ("hjärndimma")
• humörsvängningar, oro eller sänkt självförtroende
• huvudvärk och migrän
• värk i muskler och leder
• rikliga och oförutsägbara blödningar under perimenopausen
• torra ögon, som kan förvärras av skärmarbete.

Ett viktigt budskap i ISO 45010 är att flera klimakteriebesvär liknar stressymtom – och därför lätt förväxlas med stress när kunskapen saknas. Klimakteriet sammanfaller dessutom ofta med andra påfrestningar mitt i livet, som ansvar för barn och åldrande föräldrar eller nya chefsroller.

Chefens roll är aldrig att bedöma eller behandla besvär. Den som har besvärliga symtom bör uppmuntras att söka vård.

Varför är klimakteriet en arbetsgivarfråga?

ISO 45010 beskriver ett samband åt båda hållen. Besvären kan påverka hur medarbetaren upplever arbetet. Samtidigt kan arbetet – krav, arbetsbelastning, miljö och chefens stöd – påverka hur kraftiga besvären blir.

Utan stöd ökar risken för sjuknärvaro, frånvaro och att medarbetare går ner i tid eller lämnar arbetsplatsen. Det drabbar ofta erfarna specialister och chefer i en fas där de har mycket att ge.

För svenska arbetsgivare är det naturligt att hantera frågan i det systematiska arbetsmiljöarbetet: undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp. ISO 45010 är frivillig, men den passar väl in i den strukturen.

Anpassningar som ofta gör skillnad

Många anpassningar är enkla och kostar lite. ISO 45010 betonar att de ska göras utifrån individen – fråga vad personen själv behöver i stället för att anta. Exempel som standarden lyfter:

Fysisk arbetsmiljö

• möjlighet att reglera temperatur och ventilation, till exempel med fläkt eller placering nära fönster
• lätt tillgång till kallt vatten och toaletter
• tysta ytor eller rum för kort återhämtning
• bekväma arbetskläder i andningsbara material, och skyddsutrustning som fungerar för den som bär den.

Arbetets organisering

• flexibla start- och sluttider
• möjlighet att dela upp eller förlänga pauser
• kortare ledighet på några timmar när besvären är som värst, i stället för en hel sjukdag (standarden kallar det microleave, oftast 1–3 timmar)
• tillfällig omfördelning av vissa arbetsuppgifter
• planering för att täcka upp vid kort frånvaro, så att medarbetaren inte känner sig tvungen att arbeta när hen inte borde.

Anpassningar bör följas upp regelbundet, eftersom besvären förändras över tid.

Samtalet: så kan chefen göra

Chefen är ofta den första personen en medarbetare vänder sig till. ISO 45010 innehåller ett eget stöd för chefer. Några av de viktigaste råden:

• Ha samtalet i lugn och ro, utan avbrott.
• Låt medarbetaren styra samtalet och lyssna aktivt.
• Ställ öppna frågor, till exempel om något i arbetet förvärrar besvären och vad som skulle kunna hjälpa.
• Undvik att jämföra med andras erfarenheter – alla upplever klimakteriet olika.
• Ställ aldrig diagnos och ge inga medicinska råd.
• Erbjud en alternativ kontaktperson om medarbetaren hellre vill prata med någon annan, till exempel HR.
• Kom överens om nästa steg och boka in en uppföljning.

Lika viktigt är det som standarden säger om integritet: ingen ska tvingas berätta om sina besvär. Information som medarbetaren delar ska hanteras konfidentiellt och bara föras vidare med medarbetarens tillåtelse.

Policy, rutiner och riskbedömning

En särskild klimakteriepolicy är inte nödvändig. ISO 45010 öppnar för att antingen ta fram en egen policy eller integrera frågan i befintliga riktlinjer – det viktiga är att de hänger ihop. Några saker att se över:

• Frånvaro. Kontrollera att rutiner för frånvarouppföljning inte slår orättvist mot återkommande besvär, och att medarbetare själva kan välja hur besvär registreras.
• Arbetsanpassning. Ett dokument som följer medarbetaren mellan chefer och roller (ett så kallat workplace adjustment passport) gör att överenskomna anpassningar inte går förlorade vid byte av chef.
• Riskbedömning. ISO 45010 föreslår att riskbedömningen tar hänsyn till krav, kontroll, stöd, relationer, roll och förändring – en logik som ligger nära arbetet med organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA).
• Rekrytering och utveckling. Se till att medarbetare med anpassningar fortfarande har tillgång till utbildning och karriärmöjligheter.

Kunskap: börja med HR och chefer

ISO 45010 rekommenderar en tydlig ordning: HR utbildas först, därefter chefer och sedan alla medarbetare. Chefer behöver förstå vilka arbetsfaktorer som kan förvärra besvär, vilka anpassningar som finns och hur de för ett respektfullt samtal.

Standarden föreslår också att organisationer kan utse utbildade kontaktpersoner för frågor om menstruation och klimakteriet, och skapa nätverk där medarbetare kan dela erfarenheter. En föreläsning eller workshop är ofta ett bra första steg för att skapa ett gemensamt språk.

Följ upp om det fungerar

Precis som i annat arbetsmiljöarbete behöver insatserna följas upp. ISO 45010 föreslår bland annat att organisationen:

• gör en nulägesbild innan insatserna startar
• ställer frågor om klimakteriet och menstruation i medarbetarundersökningar
• följer sjukfrånvaro, personalomsättning och befordringar över tid
• tar tillvara det som framkommer i avgångssamtal
• följer deltagande i utbildningar och användning av stödresurser.

Eftersom hälsodata är känsliga behöver uppföljningen göras med respekt för integritet och gällande dataskyddsregler.

Tre vanliga missuppfattningar

"Det är en privatsak." Arbetet påverkar besvären och besvären påverkar arbetet. Ansvaret för välmående delas mellan medarbetare och arbetsgivare.

"Det gäller bara kvinnor över 45." De flesta som går igenom klimakteriet är mellan 45 och 55, men det kan komma tidigare – och det berör även transpersoner och icke-binära.

"Det går över snabbt." Perimenopausen kan pågå i flera år, och besvären kan variera över tid.

Kom igång: sex steg för arbetsgivare

1. Förstå nuläget. Vad visar medarbetarundersökningar, frånvaro och personalomsättning?
2. Se över arbetsmiljön. Finns det faktorer i den fysiska eller organisatoriska arbetsmiljön som skapar onödiga hinder?
3. Utbilda HR och chefer. Ge dem kunskap och trygghet att föra samtalet.
4. Integrera i befintliga rutiner. Frånvaro, arbetsanpassning, riskbedömning och flexibilitet.
5. Gör stödet tillgängligt. Tydlig information om vart medarbetare kan vända sig – utan krav på att berätta mer än de vill.
6. Följ upp och justera. Mät, lär och utveckla arbetet över tid.

Vill ni fördjupa er finns vår guide Kvinnohälsa på jobbet och vår artikel om ISO 45010.

Vanliga frågor

Måste arbetsgivaren följa ISO 45010?

Nej. ISO 45010 är en frivillig vägledning. Den kan däremot vara ett bra stöd för att integrera frågan i det systematiska arbetsmiljöarbete som arbetsgivare redan ansvarar för.

Måste medarbetaren berätta för chefen att hen är i klimakteriet?

Nej. Ingen ska behöva berätta om sina besvär för att få stöd. Det är därför viktigt att anpassningar och flexibilitet finns tillgängliga på ett sätt som inte kräver att man lämnar ut privata uppgifter.

Vilka anpassningar är vanligast?

Flexibla arbetstider och pauser, möjlighet att reglera temperatur, tillgång till vatten och toaletter, tysta ytor och tillfällig omfördelning av arbetsuppgifter är exempel som ISO 45010 lyfter.

Vad ska chefen inte göra?

Chefen ska inte ställa diagnos, ge medicinska råd eller utgå från egna eller andras erfarenheter. Chefens uppgift är att lyssna, hitta lösningar i arbetet och hänvisa vidare vid behov.

Vill ni ta nästa steg?

Aumla hjälper organisationer att göra kvinnohälsa till en naturlig del av arbetsmiljöarbetet – från föreläsningar och chefsstöd till strategi och uppföljning.

• Läs mer om Kvinnohälsa i arbetslivet →
• Boka ett strategiskt samtal →

Källor

• ISO 45010:2026, Occupational health and safety management — Menstruation and menopause in the workplace — Guidance (särskilt avsnitt 3, 4, 5 och bilagorna A, B och E)
• Arbetsmiljöverket – Systematiskt arbetsmiljöarbete